Forskningen kring moderskulten och valan som forntida ledare är ett historiskt revisionsarbete på cirka 1100 sidor, sammanställd i dokumentet I modern, valan och den heliga hästens spår, som du kan ladda ned via länken nedan. Här får du följa med på en resa genom Sveriges och Europas forntid, där vi utforskar hur historien kan ha sett ut och varför vissa delar tycks ha dolts eller glömts bort.
Syftet är inte att ge definitiva svar, utan att väcka frågor och visa på mönster och sammanhang. Undersökningen bygger främst på data från digitala arkiv, såsom Lantmäteriets historiska kartmaterial och Institutet för språk och folkminnens ortnamnsdatabas (Isof). Det kan förekomma faktafel eller luckor, särskilt gällande originaldokument som ännu inte är digitaliserade.
Vi välkomnar varmt dina reflektioner, din kunskap och dina synpunkter. Har vi missat något? Finns det något som bör förtydligas, rättas eller läggas till? Tveka inte att höra av dig.
Klicka på Ladda ned för att se och ladda ned dokumentet från Academia.edu och ta del av innehållsförteckningen.
Agneta Nyholm & Sture Norberg
Sofiainstitutet
För frågor kring forskningen, hör av dig till info@sofiainstitutet.se
Sammanfattning
Forskningen, som bedrivits i perioder sedan 2006 och på heltid sedan 2015, visar på en omfattande omskrivning av vår forntida historia i både Skandinavien och övriga Europa. Det handlar om hur ord och platser har omtolkats för att passa sin tids religiösa normer och samhällssyn.
Följande ord har haft särskilt stor påverkan på vår förståelse av det förflutna:
Val – Vala – Vald – Var – Ed – Hammar – Stav – Horn – Vagn – Rå – Mor – Ross/Jor – Sal.
Ordet Val beskriver en forntida moderskult knuten till jorden – Hon som råder, Hon som beskyddar. Valan var den religiösa ledaren i det forntida Europa, överordnad samhällsstrukturerna. Många föremål kopplade till denna kult har medvetet ändrats i stavning för att dölja sitt ursprung, däribland staven, hästen, sadeln, hornet, luren och vagnen. Hästen var Valans främsta djur, och kvinnogravar med rika gravgåvor kring dessa föremål vittnar om kvinnors höga status i samhället.
Forskningen visar att ord kopplade till forntiden ofta förekommer i kluster inom tre till sju kilometers radie från forntida bosättningar. Den pekar också på att hammarplatser sannolikt var tingsplatser under järnåldern, där valan hade en beskyddande justitiaroll över rättsväsendet. Landskapets mönster antyder också att val, ed och hammarplatserna samt den heliga vagnen var föregångare till våra första sockenkyrkor.
Moderskulten förknippad med Val började avta i mitten av 500-talet, troligen i samband med klimatkatastrofen år 536. Även om kulten levde kvar, utmanades den kraftigt. När kristendomen spred sig började man systematiskt omskriva ord kopplade till moderskulten, särskilt Val och Vala. Ordet Vald – ”han som beskyddar” – ersatte ofta Val, trots att båda orden är kognater, med rötter i det äldsta indoeuropeiska språket och förekomst i minst 16 länder.
Orden Val och Vala lever ibland vidare dolt i former som vall och valla, särskilt i texter från 1200–1300-talet. Det är också troligt att införandet av bokstäverna Å och Ä under reformationen syftade till att försvåra förståelsen av äldre ord.
Ordet Val återfinns ofta under betydelsefulla historiska platser, som Kungshögarna i Gamla Uppsala, Sigtuna, Lund, Vallentuna, Domberget i Uppsala och Djurgårdsön i Stockholm. Dessa platser förknippas också med klosterbyggnation.
Ordet Sal har troligen misstolkats genom historien som ett vanligt rum. Enligt Svenska Akademiens Ordbok betyder sal istället sadel, och sala är dess bestämda form. Sal-platserna utgör ofta de mest kraftfulla och vackraste platserna i landskapet. Under vendel- och vikingatid verkar sadeln ha fungerat som en tron – ett tecken på makt. Med tiden förvandlades sal till benämningen på ett ”finrum”, men dess ursprung är sannolikt den ceremoniella sadeln.
Forskningen visar att namnförsköningsprocesser i olika epoker lett till en förvrängd bild av historien. Ett mönster framträder där en gemensam forntida kult funnits i Europa, med olika namn på underordnade gudar. Val är i sig ingen gudom, utan en beskyddande moderlig kraft ur vilken gudar och gudinnor växer fram – vilket också ordet Valgudar antyder.
Digitaliseringen av arkiv och tillgången till källor som Svenska Akademiens Ordbok, Bibeln och Eddan skapar nya forskningsmöjligheter. Ord kan snabbt analyseras och jämföras. Exempelvis har det visat sig att väderguden Tor förekommer 25 gånger oftare i landskapet än krigsguden Oden, och att Fröja är tre till fyra gånger vanligare än Fröj. Jämförelser mellan Lantmäteriets ortnamnsdatabas och ISOF:s databas visar hur ord har förändrats eller försvunnit över tid. Även SGU:s kartgenerator kan användas för att avgöra om historiska händelser på en plats är rimliga utifrån landhöjning och geologisk utveckling.
Slutligen visar avtrycken i landskapet att de tre stora utmaningarna för mänskligheten idag handlar om att återupprätta en sund relation till naturen, sexualiteten och döden – något våra förfäder och förmödrar förstod som avgörande för ett gott liv.